”Den blomstertid nu kommer…” har
nu ljudit vid otaliga skolavslutningar runt om i landet. Men bara
de två första verserna.
Den som sjunger vidare i psalmen finner
följande text i vers fyra: ”Dig glädjesol vi hälsar. Värm upp
vårt sinnes köld. Giv kärlek åt det hjärta, som ingen kärlek
får”.
Dessa rader kan uppfattas som en
angelägen bön men även som en inträngande utmaning till kyrkor
och enskilda kristna.
Om ”sinnets köld” och ”de som
ingen kärlek får” skriver sociologen Zygmunt Bauman i boken Moral
blindness ( moralisk blindhet). Han gör en analys av ett samhälle
där många förlorat sin moraliska kompass. Ett samhälle där vi
ägnar mycket kraft åt att bygga nätverk och odla digitala
vänskaper , men inte orkar med de människor som vi har fysiskt i
vår närhet. Han skriver om den ondska som tar sig uttryck i
underlåtenhet att reagera på andras lidanden, ovilja att förstå
andras behov och benägenhet att vända bort blicken.
Den klassiska berättelsen om detta
beteende gav redan Jesus när han undervisade om ansvaret för vår
nästa.. Den av rövare svårt skadade mannen låg vid vägen i
trängande behov av hjälp. Men såväl prästen som leviten såg åt
annat håll när de passerade. Det var först när samariern kom
förbi som någon hjälp gavs till den slagne. Han såg och han
sträckte ut sin hand till undsättning.
Också idag blir många medmänniskor
förbigångna. Livrädda människor tvingas gömma sig i vårt
samhälle - göra sig osynliga. Tiggare hukar med sin pappmugg vid
trottoaren. De allra flesta trafikanterna går förbi och en del
politiker har börjat hota med förbud av tiggeri . Så kan vi
slippa se tiggarnas belägenhet Papperslösa utnyttjas samvetslöst.
De får leva på nästan ingenting och vågar inte berätta om vad de
utsätts för. Då kan de ju bli gripna och tvingas ut ur landet.
Ja,”papperslösa ” har blivit ett
begrepp för den allra lägsta klassens människor. Att de kommit
utan pass och inresehandlingar anses förgripligt. Men sådana
handlingar är oftast omöjligt att uppvisa för den som är
livshotad i sitt hemland. Att de tagit hjälp av smugglare
ifrågasätts också.. Men de hinder, som den europeiska
flyktingpolitiken byggt upp, gör det praktiskt taget omöjligt för
en flykting att nå Sveriges gräns utan smugglares hjälp.
De gömda, de papperslösa och tiggarna
är några av de medmänniskor som ingen kärlek får. För kyrkan,
vars uppgift är att gestalta Guds evangelium, måste det vara en
självklar uppgift att ge stöd och hjälp åt dessa.
De fattiga har ni alltid ibland er, sa
Jesus. Det gäller väl inte nu? Jo förvisso! Kyrkans diakoner
möter allt oftare de verkligt fattiga. I vårt samhälle, som nu har
flera mycket rika än någonsin, har också fler mycket fattiga. Och
när den fattiges börs och kylskåp är tomma och alla inkomst- och
bidragskällor sinat ut, då är det inte läge för en teoretisk
diskussion om fattigdomsbegreppet. Då är det för kyrkan självklart
att så långt det är möjligt göra en insats. Och med den
profetiska rösten ska kyrkan bekämpa de krafter som kränker
människors rätt, hävda människovärde och stå uppför
rättfärdigheten.
Så låt den fjärde versen ofta
påminna om uppgiften att ”ge kärlek åt de hjärtan som ingen
kärlek får”.
Georg Andersson
Ordf. i Umeå stadsförsamlings
kyrkoråd.