De som ingen kärlek får

”Den blomstertid nu kommer…” har nu ljudit vid otaliga skolavslutningar runt om i landet. Men bara de två första verserna.

Den som sjunger vidare i psalmen finner följande text i vers fyra: ”Dig glädjesol vi hälsar. Värm upp vårt sinnes köld. Giv kärlek åt det hjärta, som ingen kärlek får”.

Dessa rader kan uppfattas som en angelägen bön men även som en inträngande utmaning till kyrkor och enskilda kristna. 

Om ”sinnets köld” och ”de som ingen kärlek får” skriver sociologen Zygmunt Bauman i boken Moral blindness ( moralisk blindhet). Han gör en analys av ett samhälle där många förlorat sin moraliska kompass. Ett samhälle där vi ägnar mycket kraft åt att bygga nätverk och odla digitala vänskaper , men inte orkar med de människor som vi har fysiskt i vår närhet. Han skriver om den ondska som tar sig uttryck i underlåtenhet att reagera på andras lidanden, ovilja att förstå andras behov och benägenhet att vända bort blicken.

Den klassiska berättelsen om detta beteende gav redan Jesus när han undervisade om ansvaret för vår nästa.. Den av rövare svårt skadade mannen låg vid vägen i trängande behov av hjälp. Men såväl prästen som leviten såg åt annat håll när de passerade. Det var först när samariern kom förbi som någon hjälp gavs till den slagne. Han såg och han sträckte ut sin hand till undsättning.

Också idag blir många medmänniskor förbigångna. Livrädda människor tvingas gömma sig i vårt samhälle - göra sig osynliga. Tiggare hukar med sin pappmugg vid trottoaren. De allra flesta trafikanterna går förbi och en del politiker har börjat hota med förbud av tiggeri . Så kan vi slippa se tiggarnas belägenhet Papperslösa utnyttjas samvetslöst. De får leva på nästan ingenting och vågar inte berätta om vad de utsätts för. Då kan de ju bli gripna och tvingas ut ur landet.

Ja,”papperslösa ” har blivit ett begrepp för den allra lägsta klassens människor. Att de kommit utan pass och inresehandlingar anses förgripligt. Men sådana handlingar är oftast omöjligt att uppvisa för den som är livshotad i sitt hemland. Att de tagit hjälp av smugglare ifrågasätts också.. Men de hinder, som den europeiska flyktingpolitiken byggt upp, gör det praktiskt taget omöjligt för en flykting att nå Sveriges gräns utan smugglares hjälp.

De gömda, de papperslösa och tiggarna är några av de medmänniskor som ingen kärlek får. För kyrkan, vars uppgift är att gestalta Guds evangelium, måste det vara en självklar uppgift att ge stöd och hjälp åt dessa. 

De fattiga har ni alltid ibland er, sa Jesus. Det gäller väl inte nu? Jo förvisso! Kyrkans diakoner möter allt oftare de verkligt fattiga. I vårt samhälle, som nu har flera mycket rika än någonsin, har också fler mycket fattiga. Och när den fattiges börs och kylskåp är tomma och alla inkomst- och bidragskällor sinat ut, då är det inte läge för en teoretisk diskussion om fattigdomsbegreppet. Då är det för kyrkan självklart att så långt det är möjligt göra en insats. Och med den profetiska rösten ska kyrkan bekämpa de krafter som kränker människors rätt, hävda människovärde och stå uppför rättfärdigheten.

Så låt den fjärde versen ofta påminna om uppgiften att ”ge kärlek åt de hjärtan som ingen kärlek får”.

Georg Andersson

Ordf. i Umeå stadsförsamlings kyrkoråd.